Charolais i Sverige

Sedan lång tid tillbaka var det mjölkraserna som var den enda basen för nötköttproduktionen i Sverige. Mjölken var en vital del i folkhushållet. Under sommar och höst insamlad växtmateria omsattes genom kon till mjölk som förädlades och gav inkomster och livgivande animaliskt fett och protein genom de långa vintrarna.
Under 1900-talet startade ett genomtänkt avelsprogram med semin och kokontroll som gav en snabbt ökande avkastning per ko. Resultatet blev att antalet mjölkkor minskade för att balansera konsumtionsbehovet inom landet. Därmed minskade också basen för kött-produktionen. Ur detta uppstod så diskussionen att importera köttraser till Sverige. Den Skotska rasen Aberdeen Angus kom så till Sverige 1946 och 1952 kom de första Hereford-djuren in från England.
Erik Eklund på Stora Mölla läste i Lantmannen nr 44 1958 artikeln "Franska köttdjur lämpliga för Sverige". Stora Mölla, i Skåne, hade sedan mitten på 50-talet helt inriktat sig på köttproduktion baserad på korsningsavel mellan mjölkras och Hereford. Att importera djuren eller sperma från Frankrike visade sig helt omöjligt. Kungliga Veterinärstyrelsen vägrade tillstånd.

Sperma från Kanada
Genom förmedling av professor Sam Nordfeldt, Ultuna fick Eklund via Lantbruksförbundets försorg i mars 1959 en import av Charolaissperma från Kanada. Det slumpade sig så, att bergs-ingenjör Gunnar Edsrand på Bomansro, ovetandes varandra, erhöll sperma i samma sändning. Han hade vid ett besök i Kanada fått upp ögonen för rasen som funnits där sedan 1954.
Redan vid nyårshelgen samma år föddes tre Charolaiskorsningar på Stora Mölla och strax efter nyårshelgen ytterligare fyra. Resultaten överträffade förväntningarna vad gällde tillväxt. Det var också med glädje man konstaterade att Charolaisdjuren var lika goda betesdjur och lika lätthanterliga som Hereford-korsningarna. Man försökte nu åter importera åtminstone en tjur från Frankrike men åter blankt nej från Veterinärstyrelsen.

Djur från Danmark
I Danmark hade man däremot1960 lyckats få in 9 stycken tjurar och genom sina kontakter där blev godsägare Rosenöhrn-Lehn på Rössöholm den förste att äga ett renrasigt Charolaisdjur. Det var tjuren 622 Dago, en Querrelleur-son som 1961 kom till Sverige. Han stationerades på Nordvästra Skånes Seminstation i Åstorp
I oktober samma år fick Stora Mölla sin hett eftertraktade import av 6 hondjur och 2 tjurar. Detta efter 1½ år i Danmark, delvis i karantän. Med samma import följde även 3 kor varav en med kalv till Bomansro. Så på eftersommaren 1962 följde importen av Stora Möllas stamtjur Quinquina som fick stor betydelse för rasens utveckling i landet. Därmed var den renrasiga epoken i Sverige etablerad.

Direkt från Frankrike
Så 1968 kom då den första massiva importen till landet direkt från Farnkrike. Det var 70 kvigor och 5 tjurar som efter 6 månader i karantän i Sverige släpptes till ägarna Nynäs godsförvaltning, Nynäshamn och Bomansro egendom, Kävlinge.
Nu var isen bruten. Charolais goda egenskaper gjorde att efterfrågan på dessa djur var stor. Även slakteriorganisationerna såg deras företräden och 1969 kom då den största enskilda importen direkt från Frankrike genom Slakteriförbundets försorg. 200 Charolaisdjur fördelades efter ett halvår i karantän till ett 30-tal uppfödare i Syd och Mellansverige.
Under åren fram till 1990 förnyades avelsmaterialet genom import av tjurar från framförallt Danmark som hade och har intima affärskontakter med Franskt blod.

  
Polled Charolais till Sverige
Ett nytt steg i utvecklingen i Sverige blev införandet av polled Charolais från Kanada i början av 1990-talet. Mer om detta kommer när historien om detta skrivs så småningom.