Charolaisrasens tidiga historia
När den allra första vita kalven som kan betraktas vara anfader till Charolaisrasen kom till, är höljt i historiens dunkel. Det finns spekulationer om att romarna introducerade vita nötkreatur i Europa under sina erövringståg. De tidigaste tecknen dateras till 878 e.kr. Det skrivs i ett kungabrev på keltiska om "Villa Boqenis" som betyder "Vita ungdjurets villa".
De därpå följande århundradena präglades av stridigheter mellan regioner och kungadömen med isolationism. En kärna av de vita djuren isolerades i regionen Charolles och Brionnaise i Frankrike. Under denna period utan tillförsel av nytt blod i isolation utvecklades en ren ätt av Charolais.
1772 återförenades Charolles-regionen med resten av Frankrike. Öppnandet av gränserna medgav nu att rasen och dess egenskaper kunde spridas. Rasen som tjänade som både dragare och köttras vann nu anseende att producera ett kvalitetskött.

Rasen delas
En grupp av djur, ägda av en Claude Mathieu flyttades till Nivernais-regionen 1773. Dessa djur skapade ett andra kärnområde för rasen i Frankrike. Konkurrens var hård om herraväldet och rivalitet uppstår så småningom mellan regionerna. Det blir så tufft att djuren i Claude Mathieus område fick namnet "Nivernais".
Resultatet blev konkurrens och förvirring. Trots att det var samma djur genetiskt gavs intrycket av att det vara två olika raser. Ytterligare förvirring blev det naturligtvis när två separata register etablerades. "Charolias-Nivernais Herd Book" och "Charolais Herd Book". Vilken som var först strider man naturligtvis om men det anses vara greve Charles de Bouuille i Nivernais som etablerade det första registret 1864.

En gemensam stambok
Två register medgav inte fritt flöde av genetiskt material eller marknadsföring av de "två" raserna Initiativ till sammanslagning av de två registren togs 1915. Efter fyra års förhandlingar blev så 1920 "Herd Book Charolais" den officiella. Samtidigt beslutade man att rasen skulle uppkallas efter sitt Charolles-ursprung - Charolais var "återfödd".
Att ansluta djur till "Herd Book Charolais" var inte det lättaste. Stamboken blev sluten 1920 och endast kalvar där båda föräldrarna tidigare var registrerade kunde införas i registret. Regida urvalskriterier existerade och följdes till sin bokstav. En kommitté från Herd Book Charolais skulle besikta kalven för att säkerställa att karaktären stämde med regelverket. Den minsta avvikelse medförde refusering. Vid ett års ålder genomfördes ytterligare en inspektion innan djuret slutgiltigt infördes i registret. På detta vis blev den registrerade populationen en exklusiv klubb.
Samtidigt med sammanslagningen av stamböckerna 1920 beslutade uppfödarna i Frankrike att det var dags att marknaadsföra djuren utanför Frankrike. Ett Exportsyndikat bildades "Le Syndicat Central d´Exportation de la Race Charollaise" och 1922 exporterades de första 45 djuren till Brasilien och Uruguay. Andra länder som syndikatet gav sin ynnest till var Algeriet, Argentina, Chile, Colombia, Cuba, Madagaskar Marocko, Spanien och Mexico.